Erica

Det finns säkert lika många anledningar till att man blir lärare som det finns lärare. Jag har nog alltid vetat att det var lärare jag ville bli. Jag minns när jag redan som liten körde med mina "elever",(mina barndomsvänner), för i leken ville jag gärna vara fröken:). Men igentligen när jag sökte till högskolan blev mitt första val Socionom, Jag ville hjälpa barn som har det svårt i samhället och förändra deras livsituation. Sedan tänkte jag om, skulle jag klara av detta tunga uppdrag som detta yrke krävde av mig? Just då hade jag fullt upp att hand om mig själv, hitta mig själv..Men det finns ett hjärta och en tanke bakom mitt val att bli lärare. Drivkraften för mig är inte enbart att lära eleverna att det bara finns två sorters styckeindelning och att man bör läsa massa böcker för att bli klok. Snarare är min ambition att bidra till att eleverna hittar motivation. Jag vill få dem att tro på sig själva, få dem att förstå att de kan om de vill och jag vill ge dem ett självförtroende och en styrka att ta med sig ut i livet. Många elever har redan detta med sig men allt för många har det inte, de har blivit svikna för många gånger och vet inte var de har sig själva. Jag vill peppa dem, se dem och motivera dem. Jag vill lär dem att världen inte är svart eller vit och jag vill inte att de någonsin ska ta någon skit. Förhoppningsvis kommer dessa barn när de ska ut i arbetslivet, ut i verkligheten stå med huvudet högt, med god självkänsla samt med ett inre som säger -du klarar allt bara du vill! Det är min önskan..