Erica

I min gamla dagbok hade jag skrivit ner den här dikten. Det handlar om hur förvånad jag blev över hur stark jag var.. trots en jobbig period i mitt liv. En nära person till mig har det tufft nu och mina tankar går till henne. Den här dikten är till dig från mig. Älskar dig.


Det är rätt så underligt..
De tårar jag trodde var oändliga torkade faktiskt ut.
Det ansikte jag lovade att aldrig glömma har börjat suddas ut.
De känslor jag tyckte var så starka har nu börjar svalna.
Det jag trodde jag behövde mest i livet kunde jag visst klara mig utan.
All den sorg jag trodde skulle vara i en evighet,
hittade faktiskt ett slut.