Erica

Vi träffades för 3 år sedan, min prins och jag. Första gången vi träffades blev vi förälskade i varandra på en gång:), helt underbar känsla! Vi träffades på mitt sommarjobb och på slutet av den veckan bjöd han mig på middag hemma hos mig:). Vi grillade och drack gott vin och det kändes som vi känt varandra hela livet. Sedan den dagen har det varit vi..Har svårt att tänka mig ett liv utan honom. Tänker på allt roligt vi har gjort tillsammans och vad lycklig han gör mig. Kärleken är en svår uppgift att handskas med. Den sårar, den glädjer. Det viktigaste man kan göra i ett förhållande tror jag är att kommunicera. Annars håller det nog inte i längden. Kan man inte kommunicera kan man inte heller lösa problem eller missförstånd. Något annat som är viktigt är att inte glömma bort varandra, att ibland överaska varandra. Kanske med frukost på sängen:). Min pappa ha gjort frukost till min älskade mamma så länge hon kan minnas säger hon, dom har varit gifta i över 38 år!. Det är de små saker som betyder så mycket och det är alltid tanken som räknas. Min mamma berättade att hennes arbetskollega frågade henne om man fortfarande, efter så många år tillsammans, kan vara kära i varandra.(Mina föräldrar träffades första gången när mamma var 14 och pappa 17!) dock hade dom ett uppehåll på några år då mamma hann träffa en fotograf och Lasse Berghagen, och pappa förlovade sig med någon Operasångerska.. men hur som helst så svarade mamma sin kollega
- Det pirrar fortfarande till i mig när jag ser min älskling.*ler*

Nästa sommar gifter jag mig med min bästa vän, den jag skrattar med, lever för,
drömmer om och älskar..